Category: Konflikt

USAs ambassad i Jerusalem – Trump firar dagen med 58 döda palestinier

Journalisten Yaser Murtaja mördades av israelisk krypskytt vid bevakningen av protesterna mot Trumps flytt av USAs ambassad till Jerusalem.

Trump har flyttat USAs ambassad till Jerusalem. Den 14 maj 2018 blir ännu en svart dag i denna kris. Priset hitintills är 58 döda palestinier och uppemot 2500 skadade. Över 1500 av dem skjutna med skarpa skott av israelisk militär.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När Trump gjorde sin resa till Mellanöstern och träffade Palestinska representanter utgav han sig för att vara en fredsängel. Palestinierna var med rätta skeptiska (AB). Trump är känd som en patologisk lögnare (Politifacts).

Trump brukar ju också diktera sina framgångar på Twitter. Han har nu förmått 18 republikaner att nominera honom till Nobels fredspris.

Han tar åt sig äran av att Nordkorea nu nedrustar när det i själva verket är Olympiska kommittén och Sydkorea som skapade en möjlighet till nytt fredligt klimat genom att Sydkorea samordnade med Nordkorea och ställde upp i flera tävlingar under gemensam flagg.

Trumps hotstrategi har inget med detta att göra. Nordkorea har nått fram med sina budskap och skapat ett förhandlingsläge som legat till grund för den sköra utveckling mot förening på Koreahalvön vi nu sett. Trumps twittertourette och klumpighet kan mycket väl rasera detta.

Trump är en krigshetsare och vapengalning som ser till att gynna vapenindustrin. Han säger sig kunna stå på en gata och skjuta ner folk utan att förlora sina sympatisörer, The Guardian. Detta är i sanning en tragisk usling som smutsat ned Vita Huset. Hur länge ska världen dras med eländet. Jag finner det osannolikt att han sitter hela mandatperioden. Det måste finnas en moralisk gräns även i USA.

Börje Peratt

Annonser

Trump krigshetsar – Vapenindustrins aktier rusar


Donald Trump löser allt med hot och när det gäller att bryta Iranavtalet, som kontrollerar att Iran inte kan färdigställa kärnvapen, förvandlas hoten till självmord. Från krig till ekonomiskt kaos.

Men Trump gör inget utan att vinna själv på det. Och han anser sig sitta säker i sadeln. Han kan enligt egen utsago begå mord och ha sina följare kvar. LÄNK

Att dra sig ur Iranavtalet är kontraproduktivt för alla utom vapenleverantörerna och oljeindustrin. De vinner på den konflikt som redan är ett faktum och kommer att leda till än mer upprustning i Mellanöstern.

Trumps Iranbesked – riskerar urarta till krig skriver Dagens Industri.

”Det finns absolut en stor risk för det. Nu har vi inte längre en president i Vita huset som håller tillbaka israelerna. Jokern i det här spelet är att konflikten mellan Iran och Israel trappas upp. Om sanktionerna dessutom återinförs kommer hökarna på bägge sidor bli starkare och aggressivare. Så det här är en väldigt explosiv situation”, säger Robert McNally, tidigare rådgivare i Vita huset, till Di.

Redan dagen efter att Trump gick ut med budskapet att straffa alla som eventuellt vill bibehålla avtalet genomförde Israel en omfattande attack med flyg och missiler in i Syrien riktade mot Iranska trupper och dödade och skadade ett stort antal iranska och syriska soldater.

Samtidigt rusar vapenföretagens aktier genom taket. Trump stöder vapenlobbyn. [1]

Jag skulle kunna skjuta ned någon på gatan och ändå inte förlora mina väljare. (Donald Trump)

– Rätten att bära vapen är under attack i USA i dag men så länge jag är er president behöver ni inte oroa er, sa president Trump inför jublande åskådare. [2]

Trumps politik skadar alla utom aktieägare i vapen- och oljeindustrin

Skulle Trump välja att genomföra sanktionerna mot Iran väntas också reaktionen på aktiemarknaden bli ännu kraftigare.

”Skulle han gå den vägen får vi säkert ett oljepris på 90 dollar. För det finns ingen rimlig lösning i det scenariot”, säger Martin Jansson till Dagens Industri.

Frågan är om resten av världen kan stå emot Trump och visa att vi inte längre är beroende av USA som världspolis. Framför allt inte under en vapengalning som president.

Börje Peratt

1) The 5 Best Defense Stocks to Buy On Trump’s Arms Deal (NOC, ESL, TDG, COL, CW)
Russia may supply Syria with new weapons, likely alarming Israel
5 Defense Stocks to Buy as Syria Tensions Flare Up

2) Vapenlobbyn National Rifle Association (NRA) ger stora donationer till framför allt republikanska politiker, och var den organisation som gav störst stöd till Donald Trump under presidentvalskampanjen.

Turkiets flerfronterskrig gynnar inte kampen mot ISIS.

Protester mot  folkmord på Turkiets minoritetsbefolkning

Protester mot folkmord på Turkiets minoritetsbefolkning

Konflikten i Mellanöstern som nu kommer allt närmare Turkiet krockar också med Turkiets egna blodiga bakgrund. Turkiet har tidigare begått folkmord mot sin inhemska minoritetsbefolkning, främst armenier något som man vägrar tillstå. (Se bilder här). Denna konflikt för hundra år sedan orsakar fortfarande splittring mellan folkslagen och försvårar en försoning eftersom alla pekar finger på varandra. Turkiets förnekande inställning är en av flera anledningar till att de förhindras anslutning till EU. Turkiets anslutning till Nato är strategiskt viktig och enda skälet att tolerera förtrycket av kurderna.

Turkiet befinner sig nu i ett flerfronterskrig (Turkiet ska fortsätta attackera både IS och PKK)

Man betraktar kurderna som den främsta fienden och man har legat i strid med dem sedan Turkiet lurade dem på att få återupprätta sitt eget land Kurdistan. Det är kurdernas syn på situationen, ett turkiskt svek som gjort kurderna till en andra klassens medborgare i Turkiet där de istället fortsättningsvis utsatts för svåra förföljelser. Turkarnas historiska grymheter mot sina inhemska minoriteter är inte på något sätt mindre än de som ISIS begår mot sina fiender.

Nu är situationen den att alla står inför ISIS som är en farligare motståndare även om Turkiet hitintills haft svårt för att inse det.

Kurderna i norra Syrien och Irak fick under ISIS framryckning ingen hjälp av Turkiet och bad våren 2015 FN om hjälp för att kunna försvara sig.  ISIS hade då kidnappat uppemot 3000 kurdiska Yazidiska flickor och sålt dem som sexslavar för 18 dollar.  Kurdish Yezidi politician urges UN for help against ISIS. Redan 2014 varnades för folkmord på denna grupp Yazidierna – det utvalda och bortglömda folket.

Kurdistan är en etablerad geografisk region

Det råder inget tvivel om att kurderna har som ursprungsbefolkning, en mångtusenårig kulturell och historisk rätt till sitt land. Något som omkringliggande länders folk motsatt sig särskilt Turkiet i det som kallas kurdkonflikten. Men den irakiska regeringen tillerkände ett självstyrande område inom Irak redan 1970 (LÄNK). I Turkiet står kurderna således än så länge ensamma trots sin moraliska rätt. Turkiets krig mot denna kurdiska befolkning är orättfärdig. Ett skäl att övriga världen accepterar denna imperialism är att Turkiet har ett strategiskt värde för Nato. Och PKK (Kurdisk vänsterguerilla i Turkiet) har då väst svikit kurderna tagit emot stöd från Ryssland. Detta kan jämföras med Grekernas hot om att ta hjälp från Ryssland om man inte fick sina nödlån och USAs påtryckning på EU.

Turkiet har mer eller mindre förklarat krig mot Syrien då ”parlamentet (okt 2012) fattat beslut om att den turkiska militären kan gå in i grannlandet om det är nödvändigt”. (LÄNK SR)

Det som är oroväckande och uppseendeväckande är att den syrisk-kurdiska gerillan YPG, som i praktiken är ett försvar för Turkiet mot ISIS, attackeras av Turkiet.

Tillsammans med främst USA har Turkiet officiellt riktat sin aggressivitet mot Syriens lagligt tillsatta regering med målet att avsätta den sekulära presidenten Bashar al-Assad. Här finns också problemet med ”the Russian connection”. Ryssland är således Syriens möjligen enda allierade. Samtidigt har PPK ryskt stöd som är en systerorganisation till YPG. Det är mot denna komplexa bakgrund vi måste se fientligheten med dess oförsonlighet.

Syriska inbördeskriget inleddes under den arabiska våren med missnöjesyttringarna i januari 2011, som i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde”. Upproret möttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper både västdemokratiska och religiösa islamister. Här uppdagades fröet till Islamiska Staten, ISIS och inledningsvis fick denna rörelse stöd tom av USA och Turkiet. Man insåg inte vad det var för motiv bakom ISIS utan betraktade alla som var mot Bashar al-Assad som allierade.

Efterhand blev det tydligt att inom den syriska revolten fanns det stridande med olika intressen och mål. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen – demokratisering av Syrien – spelar idag en mindre roll, religiösa och etniska orsaker driver ett maktspel. Inom den syriska revolten har det utkristalliserat olika intressen där skilda rebellgrupper strider mot varandra. Det påminner om de klanstrider som brutit ut i Libyen och som kastat landet tillbaka till medeltiden.

När nu ISIS avancerar har Turkiet fått ett tredje hot som avser att förvandla Irak och delar av omkringliggande länder däribland Syrien till ett muslimskt kalifat med shariastyre.

Turkiet bombar kurder istället för Islamiska staten

Angreppen på kurderna har fått kurder att gruppera sig i stridande förband och de har fått stöd av USAs flyg för att slå ut ISIS kontrollerade områden. Samtidigt är Turkiet för USA en viktigare allierad än kurderna och eftersom Turkiet sett kurderna som en farligare motståndare än ISIS har man hamnat i ett flerfronterskrig. Att USA i detta ger stöd till ett turkiskt angrepp mot kurdiska byar är ytterst allvarligt. Hur många svek tål de olika folken i regionen?

Man bör nu ta ett beslut om vilken som är den egentliga fienden. Alldeles oavsett synen på Bashar al-Assad så är Syrien en suverän stat med någon slags demokrati. Att USA med flera mer eller mindre intervenerat i Syriens inre angelägenheter är egentligen ett lika stort övergrepp som mot Irak och Libyen. Hur kommer det sig att man inte lärt något av dessa fadäser. I båda dessa stater avsatte man diktatorer men gick ur askan i elden. Situationen i Irak och i Libyen är mer kaotisk än någonsin. Och motivet att motverka statsterrorism har istället eskalerat terrorismen. Att Turkiet har synpunkter på Syriens kränkningar av sina medborgare blir ett makabert hyckleri givet Turkiets behandling av armenier och kurder.

Idag bör inblandade prodemokratiska allianser fundera över om det inte är dags för en kovändning. Och där ta en helhetssyn på regionen. Även om det leder till en del mer eller mindre oheliga allianser.

Turkiet och USA kan då liera sig med Bashar al-Assad, förbereda för en suverän kurdisk stat och rikta all kraft mot ISIS. För att stabilisera regionen så kan man också tänka sig att få Irak med på en idé om att dela makten så att de olika muslimska grupperna får ett mått av självstyre inte helt olikt det som hände i Balkan. Parallellt med det kan en positiv utveckling gynnas av att Palestina garanteras en fri stat och Israel får garantier om skydd så att de kan släppa ockuperade områden tillbaka till Palestina.

Det är uppenbart att hela regionen är en kokande kittel där man bara ser fiender runt omkring sig.  Det är djupt tragiskt och i grunden  kontraproduktivt. Att i detta tillåta ISIS ett muslimskt kalifat är ett hot mot alla kvinnor och barn som skulle tvingas växa upp där. I helhetsgreppet ingår demokrati och mänskliga rättigheter. Dessa krafter finns i regionen. Se på Zahra Rahnavard, iransk statsvetare och hustru till den iranske presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi. LÄNK SVD

Hon mobiliserade protester med hjälp av massmöten, twitter, Facebook och sms. Kampanjaffischerna bröt tabun och visade något dittills otänkbart: hur paret Rahnavard-Mousavi höll varandra i hand – något som är förbjudet på offentlig plats för motsatta könet i Iran, även om de är gifta med varandra.

Rahnavard var inte sen att tala om vilka reformer som var målet för makens valkampanj: demokratisering, en starkare roll för kvinnor i regeringen och en nedmontering av Irans köndiskriminerande lagar.

Den svåra frågan (många skulle säga omöjliga) är hur man ska avväpna regionen och få dem att lösa problemen i dialog. Hur ser miraklet ut som leder till försoning och samverkan? Inte går det via att USA spelar under täcket med ett Turkiet som inte förstått vad som är huvudfaran.

Börje Peratt

Russian electronic device cripples US Destroyer

What frightened the USS Donald Cook so much in the Black Sea? Voltaire Network | 8 November 2014

This article was first published by Voltairenet in other languages in September 2014.

The State Department acknowledged that the crew of the destroyer USS Donald Cook has been gravely demoralized ever since their vessel was flown over in the Black Sea by a Russian Sukhoi-24 (Su-24) fighter jet which carried neither bombs nor missiles but only an electronic warfare device.
This video shows the USS Donald Cook sailing into the Black Sea to position itself near Russia’s territorial waters.

On 10 April 2014, the USS Donald Cook entered the waters of the Black Sea and on 12 April a Russian Su-24 tactical bomber flew over the vessel triggering an incident that, according to several media reports, completely demoralized its crew, so much so that the Pentagon issued a protest [1].

The USS Donald Cook (DDG-75) is a 4th generation guided missile destroyer whose key weapons are Tomahawk cruise missiles with a range of up to 2,500 kilometers, and capable of carrying nuclear explosives. This ship carries 56 Tomahawk missiles in standard mode, and 96 missiles in attack mode.

The US destroyer is equipped with the most recent Aegis Combat System. It is an integrated naval weapons systems which can link together the missile defense systems of all vessels embedded within the same network, so as to ensure the detection, tracking and destruction of hundreds of targets at the same time. In addition, the USS Donald Cook is equipped with 4 large radars, whose power is comparable to that of several stations. For protection, it carries more than fifty anti-aircraft missiles of various types.

Meanwhile, the Russian Su-24 that buzzed the USS Donald Cook carried neither bombs nor missiles but only a basket mounted under the fuselage, which, according to the Russian newspaper Rossiyskaya Gazeta [2], contained a Russian electronic warfare device called Khibiny.

As the Russian jet approached the US vessel, the electronic device disabled all radars, control circuits, systems, information transmission, etc. on board the US destroyer. In other words, the all-powerful Aegis system, now hooked up – or about to be – with the defense systems installed on NATO’s most modern ships was shut down, as turning off the TV set with the remote control.

The Russian Su-24 then simulated a missile attack against the USS Donald Cook, which was left literally deaf and blind. As if carrying out a training exercise, the Russian aircraft – unarmed – repeated the same maneuver 12 times before flying away.

After that, the 4th generation destroyer immediately set sail towards a port in Romania.

Since that incident, which the Atlanticist media have carefully covered up despite the widespread reactions sparked among defense industry experts, no US ship has ever approached Russian territorial waters again.

According to some specialized media, 27 sailors from the USS Donald Cook requested to be relieved from active service.

Vladimir Balybine – director of the research center on electronic warfare and the evaluation of so-called ”visibility reduction” techniques attached to the Russian Air Force Academy – made the following comment:

”The more a radio-electronic system is complex, the easier it is to disable it through the use of electronic warfare.”

A video presentation of the US Aegis system. Currently installed on the most sophisticated US Navy warships and in the process of being set up throughout the entire range of NATO naval forces, this missile defense system was completely knocked out in the Black Sea by a Russian electronic warfare device.

Check video here:

http://www.voltairenet.org/article185860.html

Kampen för frihet och demokrati -sharia?

Med krisen i Egypten följer några centrala frågor. Militärens övertagande var, som jag skrivit tidigare, ur askan i elden. Det har orsakat ett upptrappat våld och många människor har dödats. Egypten stå på randen till ett inbördeskrig.

Men givet alternativet en militant muslimsk stad styrd av sharialagar är händelseutvecklingen inte förvånande. Det muslimska brödraskapet utgör ett exempel på medeltidens manschauvinism som avser att permanenta rätten att förtrycka kvinnor och barn. Stora delar av folket vill inte ha det så.

Att sekulära delar av samhället skräms så till den milda grad att militären tar över, som i Egypten, är därför näst intill förväntat. Motsvarande historik ser vi i Turkiet.

Vi ser hur jasminrevolutionen (i avsikt att befria folket från religiöst och politiskt förtryck) istället har kapats av militanta islamister i Tunisien och i Libyen. Denna militanta islamism avser även att ta över Syrien när kriget är över. Så dessa befolkningar har i sann mening gått från pest till kolera.
I bakgrunden ligger länder som Iran och bidrar med vapen och jihaddister till stöd för kommande islamska shariadiktaturer understödda eller snarare pådrivna av det muslimska brödraskapet. Ett bakslag för demokratin (SvD).

Libyen blev av med en diktator och har nu ett kaos där shariaförespråkare avancerar under brödraskapets pådrivande.

Irak blev av med en diktator och där pågår fortfarande ett inbördeskrig mellan olika muslimska etniciteter. Och bilbomber är vardag.

Nu ska Syriens diktator kastas ut men vad kommer istället?

De militanta islamisterna tycks ha ett internt krig men det är snarare så att det muslimska brödraskapets agenda samlar likatänkande i hela den islamska nationen och krigar inte bara mot väst utan mot de sekulära muslimer som önskar en civiliserad demokrati och inte en brödraskapets diktatur.

Börje Peratt

Mänskliga rättigheter är inte gratis
SvD Dödandet i Egypten fortsätter i dag
Expressen Över 100 dödades i protester i Egypten
SVT på plats: Fortsatt våldsamt i Egypten
SR Revolten i Egypten

Sverige i krig

När Nordkorea nu hotar med krig kan det vara värt att pröva ett svenskt ställningstagande.

Sydkoreansk media utropar: ”Dags att sätta hårt mot hårt” (SvD).
USA tonar ner Nordkoreas kärnvapenhot (SR).

Sverige befinner sig redan sedan 2002 för första gången på 200 år i krig. Vi deltar i operationer i Afghanistan. Sådana insatser ligger normalt sett inte i linje med en folkrättslig försvarspolitik och i strid mot krigets lagar.

Ett försvar av en demokrati kan endast intervenera i annat land om det föreligger allvarliga hot mot den egna suveräniteten och risk för sådan krigföring från annat land att jordens miljö och länder hotas.

Möjligen har man när det gäller Afghanistan utgått från att talibanerna utgör sådant hot. Men kanske är det så att Sverige utsätter sig för större risk genom att delta. Det misslyckade terrorattentatet i Stockholm 2010 kan ha haft motiv i Sveriges engagemang i Afghanistan.

En annan anledning för intervention har också varit om ett lands befolkning mördas av den egna regeringen där. En sådan utveckling under Libyens inbördeskrig ansågs vara skälet till en FN-insats (Flygskyddszon) där svensk militär deltog med spaningsflyg som dock inte fick utföra vapenattack.

För att förebygga utifrån kommande militära hot krävs goda underrättelser. Därmed är FRA kanske vårt bästa skydd. Även om det är kritiserat. Men uppenbarligen utgör det mesta av kritiken mest missförstånd och rena faktafel. FRA rör signalspaning mot internationella allvarliga hot mot Sverige. Det är i lag förbjudet att spana inom Sverige mot svenska medborgare. Hur man följer allvarligt hot mot Sverige som tar sig in i landet och som förbereder skadliga attacker på det svenska samhället torde då bli en uppgift för Säpo.

Men nu handlar det om en kris på Koreahalvön. Det rör Nordkorea, ett land under en despot och en diktatur som svälter landets befolkning. Det rör ett land som hotar resten av världen. Det tycks som om USA har fått nog och planerar en intervention. Men problemet är då Kina och kanske Ryssland. Helst ser man väl ett inbördeskrig och att folket reser sig. Men återigen hur ska det gå till? USA vill knappast ha en upprepning av grisbuktsinvasionen i Cuba.
Sannolikt ser vi här bara en ilsket gläfsande diktator men naturligtvis utgör han och Nordkorea en risk.

Frågan kvarstår, hur är Sverige förberett?

Börje Peratt

50 % stöder Palestinsk självständighet

Palestina vill bilda en självständig stat och ingår då inte längre i ett annekterat protektorat under ett imperialistiskt Israel. Norsk intergritet och mod går i täten för Palestinas ambition och är först ut med nordisk stöd.

Att världens folk också ser det som en självklarhet visar sig då Palestina gör allvar av ”hotet” att kräva sin självklara rätt.

En BBC enkät visar ett globalt stöd för en Palestinsk stat. Ca 50 % stöder en palestinsk stat, ca 20 % är emot och 30 % har ingen uppfattning. Det utmanar världens regeringar att följa viljan hos världens folk eller underkasta sig en orättfärdig och folkrättsligt katastrofal situation.

Hitintills har USA lagt hämsko på en demokratisk process. Men i takt med den afrikanska revolutionen är det omöjligt att stoppa palestiniernas frihetstörst. När nu Hamas har insett att man måste acceptera demokratiseringsvågen tycks de ha anammat förslaget från Fatah och den palestinska myndigheten.

Palestinas president Abbas står fast om FN-medlemskap.

När palestinska myndigheten inte kommer längre i fredsförhandlingarna med Israel som i den fullständiga maktarrogansen fortsätter sin olagliga bosättningspolitik återstår att lämna fredssamtalen och kräva självständighet. Därmed utmanar man också västvärldens regeringar att visa färg.

Gäller demokrati eller är det bara ett ord som ni plockar fram då det passar er?

Den 23 september kommer FN på begäran av den palestinska myndigheten att rösta om bildandet av Palestina som självständig stat och fullvärdig medlem i FN. USA hotar med att lägga in sitt veto. Hur EU och Sverige ska rösta är oklart.

Norge har tagit ställning för den palestinska ansökan. Villkoren är att Palestina lagfäster:

  • 1) Israel som stat
  • 2) Principerna om en modern rättsstat
  • 3) FN-stadgan med universella medmänskliga rättigheter och demokrati.

Arabstaterna kommer att stödja palestiniernas begäran om att deras land ska bli en fullvärdig medlem i FN. Israel hotar med straffåtgärder om Palestina gör denna ansökan.

Fredagen den 23 september kan komma att gå till historien som den dag då verklig fred blev möjlig i mellanöstern och Norge visade vägen. Alternativet är antagligen fruktansvärt.

Att kräva att Palestina ska bilda stat genom förhandlingar med Israel är bara en taktik för att återigen kväsa palestinierna och stoppa Palestina. En sådan utgång skulle än en gång tydliggöra sveket från USA och Europa och ge bränsle åt vanmakten och terrorism.

Den 23 september handlar inte bara om Palestina utan om hela världens enande.