Kategori: Diktatur

WHO har placerat en terrorist att leda världshälsan och vi fick coronakrisen

Den etiopiska utrikesministern Tedros Adhanom Ghebreyesus deltar på en presskonferens som inleder hans kandidatur till tjänsten som generaldirektör för Världshälsoorganisationen (WHO), vid WHO: s årsmöte, den 24 maj 2016, i Geneva. Delegater från 194 medlemsländer samlas för andra dagen vid WHO: s årliga möte/ AFP / FABRICE COFFRINI (Foto: FABRICE COFFRINI / AFP / Getty Images)

Denna artikel om den eitreanske/etiopiske terroristanklagade politikern Tedros Adhanom Ghebreyesus baseras delvis på en artikel av  Abebe Gellaw [1].  Citat med kommentarer avser att klargöra vilken slags person WHO valt till sin generalsekreterare. Som utrikesminister i Etiopien under diktatorn Meles Zenawi, var han aktiv i inlåsning och tortyr även av svenska medborgare men också av kidnappning av landsmän som flytt Etiopien. Den svensk-etiopiska läkaren Fikru Maru satt inlåst i Kilintofängelset i fem år, trots att han inte vad dömd för något brott. SvD. Flera fångar utsattes för elchocker och brutal tortyr för att vittna falskt Fikru Maru. SvD.

TEXT OCH BEARBETNING BÖRJE PERATT

Den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea utan rättegång i snart 20 år och det är osäkert om han lever. Expressen. Under denna period har ändå Sverige skickat miljoner i bidrag till en diktatur som i praktiken är en kleptokrati, dvs svenska skattemedel har gått till fel fickor och har medverkat till förföljelser och terror mot Etiopiens befolkning. Under den period som flera brott mot svenska medborgare begicks i Etiopien ökade Sverige bidragen med ett årligt stöd på i snitt 200 miljoner kronor. Det finns bara två förklaringar till detta. Antingen bedriver etiopierna utpressning mot den svenska regeringen för att inte ta livet av svenska medborgare i etiopiernas förvar eller så är det en sällsynt form av infantilt stöd till ondskan. En av de värsta brottslingarna mot etiopiernas fri- och rättigheter, utrikesminister Tedros Adhanom Ghebreyesus, jagade med svenskt bistånd makten i WHO och han blev dess generalsekreterare.

– ”I sitt mål att vinna platsen som generalsekreterare för Världshälsoorganisationen (WHO) spelar Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus en trevlig teknokrat. Vid varje plats och tillfälle presenterar han sig som en ödmjuk, leende och omtänksam och humanitär som förlorat sömn över tillståndet i världshälsan. Men hans 12-sidiga kampanj-CV nämner aldrig hans bakgrund som gjorde det möjligt för honom att klättra på maktstegen inom den tyranniska regimen som förtryckte och övergav Etiopiens folk.

Adhanom nämnde naturligtvis inte det faktum att han ledde och verkställde övergreppen som beslutades i centralkommittémedlem i Tigray People Liberation Front.  TPLF en brutal och korrupt terrorgrupp med marxistleninistisk ideologi som bär ansvaret för grova kränkningar av mänskliga rättigheter och brott mot mänskligheten i Etiopien.” (Abebe Gellaw)

The Marxist – Leninist League of Tigray (MLLT) var ett etiopiskt kommunistparti som innehöll en ledande roll i Tigrayan Peoples ‘Liberation Front (TPLF) på 1980-talet. Majoriteten av TPLF-ledningen hade dubbelt medlemskap i MLLT, inklusive Meles Zenawi, premiärminister i Förbundsdemokratiska republiken Etiopien från 1995 fram till hans död 2012.

Det är intressant att man kallar dylika diktatoriska organisationer för demokratiska när det är allt annat demokratiska vare sig de anordnar val eller genomför sin politik. Att Sverige accepterar sådan bluff är märkligt.

Innan TPLF kom till makten 1991 genom en våldsamt väpnad kamp, ​​svartlistades TPLF som en terroristorganisation av U.S. Homeland Security’s Global Terrorism Database. Ledande beslutsfattare inom TPLF är ”nio-medlemmar-gruppen – verkställande kommittén”. Gänget ansvarade i slutändan för all korruption, mord, tortyr, massförvar, förvisning eller fördrivning. Adhanom (WHO:s generalsekreterare sedan 2017) är bland de tre mest framstående i gänget. Han stod mycket nära den avlidne diktatorn Meles Zenawi, som litade på honom som nära förtrolig och som befordrade Adhanom till kabinettsminister. Men den bakgrund som Adhanom skickar till utländska journalister och diplomater handlar inte om dem som mördades och torterades av TPLF eller att TPLF hävdade total makt för minoriteten av tigrier, till nackdel för resten av befolkningen.

Med hjälp av Mercury Public Affairs, ett USA-baserat lobbyingföretag som kallar sig ett ”high-stakes public strategiföretag”, förstorade han upp sina påstådda tvivelaktiga framgångar: kampen mot malaria, utrotade HIV, minskade spädbarnsdödligheten, byggde tusen och åter tusen kliniker. Men han avslöjar aldrig verkligheten bakom sina överdrivna bedrifter.

Meles Zenawi, a panelist at World Economic Forum on Africa 2012. Wikipedia CC BY-SA 2.0

Adhanom, en gång underlydande tjänare till tyrannen, Meles Zenawi, som Adhanom kallar ”den stora ledaren”, utsågs till minister (2005-2016) och blev sedan generalsekreterare i WHO 2017. Under perioden som minister i Etiopien medverkade han till att de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fängslades under brutala former. Deras skuld var att ta reda på varför den svensketiopiska journalisten Dawit Izaak satt fängslad utan rättegång i ett av Etiopiens hårdaste fängelser.

Adhanom hade avancerat som ledamot i TPLF till dess centrala och verkställande kommittéer där medlemskap huvudsakligen är baserat på etniskt ursprung. Han är skyldig till att ha beordrat otaliga mord, tortyr, massfördrivning, fångläger, och våldsamma övergrepp. Hans förmåga att införa splittrings- och härskarsystem har etablerat en diskriminerande politisk och ekonomisk struktur som har gjort det möjligt att dominera och underkasta majoriteten. Med tanke på hans trångsynta och etnocentriska bakgrund är hans strävan att leda WHO enastående motsägelsefullt. Låt oss titta närmare på ett fall som i all sin vidrighet visar hur Adhanom agerar.

Andargachew Tsege, en brittisk medborgare av etiopiskt ursprung. Photo: Family handout.

Andargachew Tsege var högst upp på listan över dissidenter vars huvuden Adhanom ville ha serverade på ett fat. Adhanoms framförde vid ett möte med jemenitiska ledare, säkerhets- och diplomatiska tjänstemän att Tsege skulle återbördas till Etiopien där ett dödsstraff väntade honom.

De två regimerna, hade hållit minst tre möten på hög nivå tidigare. Men det som gjorde mötet 2014 ”mycket viktigt”, särskilt för en liten krets inom delegationen, var en rå agenda som Adhanom låg bakom. ”De hade vässat sina dolkar med en plan för en politiskt motiverad vendetta mot etiopiska flyktingar i Jemen.”

Planen var att Jemenitisk säkerhetstjänst förutom Tsege skulle fånga in dissidenter som flydde till Jemen för att söka asyl, och istället kidnappa dem och återföra dem till Etiopien, detta enligt två före detta jemenitiska säkerhetsagenter.

Som chef för kidnappningsdelegationen ledde Tedros Adhanom förhandlingarna med den före detta jemenitiska utrikesministern Abubeker Al Qirbi och säkerhetsansvariga inklusive general Abdou Hussein al-Tarb. Innan Adhanom flög tillbaka åkte han till presidentpalatset för att diskutera frågan med president Abdrabbuh Mansour Hadi. Den 15 maj tweetade Adhanom,

”Vi avslutade just #Jemen #Etiopiens gemensamma ministermöte i # Senea’a [sic]. Tecknade 9 avtal.” (Tweet: Adhanom)

En av källorna som avslöjat kidnappningsplanen är före detta säkerhetsansvarig Ayalew Meshesha, och han säger att Adhanom inte bara var involverad i Tseges kidnappning utan också spelade en aktiv roll i arresteringarna och tvångsöverlämnanden av över 760 dissidenter som flytt till Jemen.
”De flesta av de som fångades in och överlämnades var från Oromostammen och etiopiska somalier som misstänktes tillhöra politiska motståndare som OLF- och ONLF-sympatisörer,” sa Meshesha, som sedan flydde till USA.

”Tedros Adhanom spelade den viktigaste rollen i kidnappningen av Andargachew Tsege. Han var den som övertygade jemeniterna om att medverka i den olagliga kidnappningen och överlämnandet. Han banade vägen och lade grunden för hela operationen,” sa en av källorna på villkor av att få vara anonym.

”Det var en extremt olaglig kidnappning och tvångsförflyttningen strider mot alla nationella och internationella rättsliga normer.”

Ett sexmannateam sammansatt av TPLF:s säkerhetschef Getachew Assefa anlände med en chartrat plan med en stor mängd dollar till jemenitiska säkerhetsmyndigheter, enligt en pålitlig källa. PG7-källor (oppositionellt parti startat av Tsege) uppskattar att cirka nio miljoner dollar betalades för att göra utlämningen till en snabb och problemfri kidnappning.

Samma dag som Tsege kidnappades överlämnade underrättelsekällor information till PG7-ledningen om att Tsege hölls fast i Jemen. Han hade setts fängslad och i förvar av jemenitiska agenter på Sana’a International Airport. Han hade setts argumenterande och hävdande sin rätt att möta officerare från brittiska konsulatet. Hans begäran avslogs och han fördes till en okänd plats – fortfarande i handbojor och i fängslat förvar.

En räddningsinsats startade omedelbart – men brittiska och PG7-ansträngningar var chanslösa. De jemenitiska tjänstemännen förnekade först all inblandning. Sedan började de försäkra brittiska representanter om att Tsege var säker i deras förvar. ”Han kommer inte att lämnas över till Etiopien. Han kommer att sättas fri,” försäkrade de.

I verkligheten visade det sig att Jemen redan hade överlämnat honom till TPLF:s säkerhets- och underrättelsetjänstemän trots att han stod inför dödsstraff. Det chartrade planet hade redan återvänt till Etiopien påföljande dag.

Kidnappningen av Tsege var en uppgjord och avslutad affär. Den hade förhandlats fram fem veckor tidigare av Adhanom och Jemenitiska tjänstemän. Det fanns ingen tid kvar och ingen möjlighet att förändra utgången eller att vända situationen. Inom 48 timmar avslutades kidnappningsuppdraget.

Tsege hade spelat en aktiv roll under studentrörelsen på 1970-talet och var välkänd som förkämpe för allas lika rätt och värde. Efter att ha överlevt kampen för demokrati, sökte han asyl i Storbritannien 1979. År 1991 ledde omfattande krav på demokrati till förändringar och han bjöds in till Etiopien och gick med i den nya övergångsregeringen placerad i Addis Abeba. När TPLF bröt sina löften om en demokratisk förändring och införde en brutal minoritetsregim som tog till våldsamma övergrepp, lämnade han övergångsregeringen och började kämpa för en verklig demokratisk övergång. Under valet 2005 hade Tsege fått förnyat hopp om ännu en förändring som skulle kunna leda till ökad rättvisa och frihet för alla.

Tyvärr blev det hoppet krossat när TPLF riggade valet för att vända sina spektakulära nederlag och satte in brutala styrkor för att krossa den länge hållna drömmen om att etiopier skulle kunna skapa sitt eget öde. I sin bok ”En befriare som inte är medveten om frihet”, som han publicerade 1997, förkastade han TPLF: s splittrings- och härskarpolitik och försökte visa upp farorna med dess fascistiska och stalinistiska ideologi. Han hade varnat för att TPLF, beväpnad med dess etnofascistiska [etnologisk rasism]  ideologi, utgjorde en fara för Etiopien som nation och dess medborgare.

TPLF anklagade istället Tsege för att vara en terrorist. Två gånger, den 22 december 2009 och den 7 november 2013, dömde TPLF: s Kangaroo-domstolar, som är ökända för att vara rättviserötans vapen, honom till döden.

Några dagar efter hans kidnappning blev han skamfullt paraderad på nationell Etiopisk TV.

I en ironisk vridning dök Adhanom upp i juli 2015 och sa till nationen att Tseges kidnappning var motiverad. I motsats till rapporterna hävdade Adhanom att samvetsfången behandlades väl och fick en bärbar dator för att skriva en bok, påståenden som visade sig vara lögner.

Är Tedros Adhanom en terrorist som bedrivit folkmord?

Adhanom är beskylld för att ha begått folkmord på det etiopiska folket.  ”Adhanom gråter bara sina krokodiltårar när han skrävlar om sin ”oro” för världshälsan.””Genom att spendera miljoner dollar som stulits från hungrande etiopier, vilseleder han världen med söta samtal och marscherar till Genève för att leda WHO, som inte tycks veta att det är en antidemokrat som strävar efter bli dess generaldirektör. ” … Eller så är det en sådan tyrann WHO vill ha och behöver för att genomföra sin politik.

Obang Metho, verkställande direktör för solidaritetsrörelsen för ett nytt Etiopien, säger att etiopierna borde ha firat Adhanoms kandidatur om man ansåg honom värdig.

”Men han är inte vår kandidat. Han är en av de korrupta TPLF-brottslingarna vars händer är dränkta av blod från otaliga etiopier. Om WHO ignorerar denna verklighet, kommer de bara att avslöja sitt eget hyckleri och brist på empati i frågor som är viktiga för vanliga människor som blivit utsatta av brottslingar som Adhanom.” 

Adhanom, en välkänd kränkare av mänskliga rättigheter,  han har lyxen av att resa runt om i världen och be regeringar att rösta in honom som generaldirektör för WHO. Samtidigt som de män och kvinnor som han och hans TPLF-grupp håller fångar i tortyrkamrar. Plågade och torterade,  är de i djupaste smärta och förtvivlan. Det är  anledningen till att etiopier runt om i världen protesterar mot Tedros Adhanom, men WHO bryr sig knappast om detta.

I en växande twitterkampanj uttryckte etiopiska aktivister sin protest: ”Mördare kan inte vara helare!” Hittills undviker WHO: s tjänstemän svåra frågor på detta. De är uppenbarligen i en besvärlig position och riskeras att ställas i dålig dager. Det är en mycket komprometterande situation för ett redan ifrågasatt och hårt kritiserat WHO. (Obang Metho)

WHO har en rad skandaler bakom sig som rör korruption. Under svininfluensakampanjen 2009 kom det fram att deras rådgivare var konsulter från läkemedelsföretaget Glaxo Smith & Klein (GSK) som avslöjats och bestraffats i omgångar för korrupta insatser bland annat i Kina. Det ledde till att WHO förlorade bidrag och höll på att gå omkull. Men WHO är en alldeles för viktig institution för att gå förlorad. För vem kan man då undra? Taktiken att göra sig oersättlig ingår i maktens agenda. Under Ahandom genomför WHO våren 2020 en charmoffensiv med underhållning av artister i världsklass och en liten barnbok för att på många språk och över hela världen göra PR för WHO.

Reflektion

Tedros Adhanoms föregångare på platsen som WHOs ordförande var Dr Margaret Chan, från Kinesiska Folkrepubliken, hon satt två sejourer mellan 2006-2017. Hon var således med om Svininfluensaskandalen 2009 då WHO avslöjades för omfattande korruption. Dr Margaret Chan lyckades så småningom återupprätta WHO och hade sannolikt en del att säga till om rörande tillsättning av efterträdare i WHO. Så man kan se Tedros Adhanom som en fortsättning på Kinas maktställning i WHO vilket också kan förklara Trumps kritik av WHO.  Styrkan i WHOs mediekampanjer där Coronaviruset använts för att stärka greppet om jordens länder och befolkning påminner något om hur Tedros Adhanom i Etiopien lade upp strategier och riktlinjer för polisstat och diktatur. Detta virus är jämfört med årliga säsonginfluensor det lindrigaste under de senaste 6 åren ändå har WHO lyckats skrämma upp befolkningen till näst intill panik och förmått stater att införa  karantän och isolering som i praktiken är ett grundskott i världens ekonomier, mänskliga rättigheter och demokratier. Utifrån hälsosynpunkt är det tokiga med karantän att vi faktiskt genom att umgås bygger uppe en flockimmunitet. Genom denna karantän sänks istället immuniteten och utsätter oss för värre smittorisker. Nästa steg i strategin är tvångsvaccination.

Tedros Adhanom lärde sig hur man styr med rädslans som vapen nu har hela världen fått känna på det.

Börje Peratt

Källor

1) Originalartikel Ethiopia: Tedros Adhanom played a key role in kidnapping of prominent dissident

2) The Tigrayan People’s Liberation Front (TPLF) is a political party in Tigray, Ethiopia that has been listed as a perpetrator in the Global Terrorism Database, based on ten incidents occurring between 1976 and 1990 (see GTD link).
TRAC Analysis: Ideology, ”Separatist / New Regime Nationalist / Ethnic Nationalist” href=”https://www.trackingterrorism.org/article/separatist-new-regime-nationalist-ethnic-nationalist”>Separatist / New Regime Nationalist / Ethnic Nationalist, Left Wing Terrorist Groups (Maoist, Marxist, Communist, Socialist)
TRAC Analysis: Tactics ”Attacks on Soft Targets” href=”https://www.trackingterrorism.org/article/attacks-soft-targets”>Attacks on Soft Targets, Assassinations as a Terrorist Tactic

 

Mugabe riskerade riksrätt, det var sättet att få honom avsatt

Mugabe borde ha avsatts efter att ha förlorat i demokratiskt val i Zimbabwe i april 2008! Det tog 10 år och hot om riksrätt för att få bort Mugabe från den makt han lyckats hålla med olagliga medel.

Folket firar tillsammans med militären på gatorna i Harare. Revolutionären som tog makten för att ge folk tillbaka sitt land körde landet i botten och snodde åt sig det som blev över för egen del. En i äkta mening maktfullkomlig despot med ett enda motiv att bygga en dynasti för den egna släkten.

Diktatur innebär ofta kleptokrati

Despoten är inte ensam utan hålls uppe av ett batteri av samverkande funktioner i akt och mening att med rädsla och favörer, piska och morot anpassa undersåtar till ibland vedervärdiga omständigheter. I sådana länder svälter stora delar av befolkningen som tvingas att underkasta sig olika inskränkningskrav ofta även när det gäller livsåskådning, trosföreställningar, beteende och försörjningsmöjligheter.

Kleptokratier som Robert Mugabes Zimbabwe har genom sådan maktfullkomlighet åsidosatt demokratin och kört ned landet i rännstenen. Eftersom Mugabe i sin självgodhet inte ser några hinder att att låta svältande betala hans födelsedag har han tvingat av befolkningen några miljoner för att fira sig själv. (Mugabe firar sin födelsedag medan folket svälter)

Mugabes diktatur har kört ned Zimbabwe från ett välmående land till sällan skådad depression och förfall

Mugabes diktatur har kört ned Zimbabwe från ett välmående land till sällan skådad depression och förfall

Att Mugabe betraktats som hjälte bland svarta grupper är för att han kastat ut de vita farmarna som stod för landets goda ekonomi och som säkerställde befolkningens tillgång på livsmedel. När han beslagtog deras farmer fanns dock inte kompetens att sköta dem och nu svälter folket. Mycket liknar Nordkoreas oförmåga att ta hand om sitt land och sitt folk.

Diktaturernas fall

Pest eller kolera? Ja det vet vi inte förrän ersättaren börjar visa åt vilket håll Zimbabwe nu går.
Det tragiska i detta är att medan Mugabe byggt upp sin förmögenhet har folket blivit allt fattigare.

Börje Peratt

Turkiets flerfronterskrig gynnar inte kampen mot ISIS.

Protester mot  folkmord på Turkiets minoritetsbefolkning

Protester mot folkmord på Turkiets minoritetsbefolkning

Konflikten i Mellanöstern som nu kommer allt närmare Turkiet krockar också med Turkiets egna blodiga bakgrund. Turkiet har tidigare begått folkmord mot sin inhemska minoritetsbefolkning, främst armenier något som man vägrar tillstå. (Se bilder här). Denna konflikt för hundra år sedan orsakar fortfarande splittring mellan folkslagen och försvårar en försoning eftersom alla pekar finger på varandra. Turkiets förnekande inställning är en av flera anledningar till att de förhindras anslutning till EU. Turkiets anslutning till Nato är strategiskt viktig och enda skälet att tolerera förtrycket av kurderna.

Turkiet befinner sig nu i ett flerfronterskrig (Turkiet ska fortsätta attackera både IS och PKK)

Man betraktar kurderna som den främsta fienden och man har legat i strid med dem sedan Turkiet lurade dem på att få återupprätta sitt eget land Kurdistan. Det är kurdernas syn på situationen, ett turkiskt svek som gjort kurderna till en andra klassens medborgare i Turkiet där de istället fortsättningsvis utsatts för svåra förföljelser. Turkarnas historiska grymheter mot sina inhemska minoriteter är inte på något sätt mindre än de som ISIS begår mot sina fiender.

Nu är situationen den att alla står inför ISIS som är en farligare motståndare även om Turkiet hitintills haft svårt för att inse det.

Kurderna i norra Syrien och Irak fick under ISIS framryckning ingen hjälp av Turkiet och bad våren 2015 FN om hjälp för att kunna försvara sig.  ISIS hade då kidnappat uppemot 3000 kurdiska Yazidiska flickor och sålt dem som sexslavar för 18 dollar.  Kurdish Yezidi politician urges UN for help against ISIS. Redan 2014 varnades för folkmord på denna grupp Yazidierna – det utvalda och bortglömda folket.

Kurdistan är en etablerad geografisk region

Det råder inget tvivel om att kurderna har som ursprungsbefolkning, en mångtusenårig kulturell och historisk rätt till sitt land. Något som omkringliggande länders folk motsatt sig särskilt Turkiet i det som kallas kurdkonflikten. Men den irakiska regeringen tillerkände ett självstyrande område inom Irak redan 1970 (LÄNK). I Turkiet står kurderna således än så länge ensamma trots sin moraliska rätt. Turkiets krig mot denna kurdiska befolkning är orättfärdig. Ett skäl att övriga världen accepterar denna imperialism är att Turkiet har ett strategiskt värde för Nato. Och PKK (Kurdisk vänsterguerilla i Turkiet) har då väst svikit kurderna tagit emot stöd från Ryssland. Detta kan jämföras med Grekernas hot om att ta hjälp från Ryssland om man inte fick sina nödlån och USAs påtryckning på EU.

Turkiet har mer eller mindre förklarat krig mot Syrien då ”parlamentet (okt 2012) fattat beslut om att den turkiska militären kan gå in i grannlandet om det är nödvändigt”. (LÄNK SR)

Det som är oroväckande och uppseendeväckande är att den syrisk-kurdiska gerillan YPG, som i praktiken är ett försvar för Turkiet mot ISIS, attackeras av Turkiet.

Tillsammans med främst USA har Turkiet officiellt riktat sin aggressivitet mot Syriens lagligt tillsatta regering med målet att avsätta den sekulära presidenten Bashar al-Assad. Här finns också problemet med ”the Russian connection”. Ryssland är således Syriens möjligen enda allierade. Samtidigt har PPK ryskt stöd som är en systerorganisation till YPG. Det är mot denna komplexa bakgrund vi måste se fientligheten med dess oförsonlighet.

Syriska inbördeskriget inleddes under den arabiska våren med missnöjesyttringarna i januari 2011, som i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde”. Upproret möttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper både västdemokratiska och religiösa islamister. Här uppdagades fröet till Islamiska Staten, ISIS och inledningsvis fick denna rörelse stöd tom av USA och Turkiet. Man insåg inte vad det var för motiv bakom ISIS utan betraktade alla som var mot Bashar al-Assad som allierade.

Efterhand blev det tydligt att inom den syriska revolten fanns det stridande med olika intressen och mål. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen – demokratisering av Syrien – spelar idag en mindre roll, religiösa och etniska orsaker driver ett maktspel. Inom den syriska revolten har det utkristalliserat olika intressen där skilda rebellgrupper strider mot varandra. Det påminner om de klanstrider som brutit ut i Libyen och som kastat landet tillbaka till medeltiden.

När nu ISIS avancerar har Turkiet fått ett tredje hot som avser att förvandla Irak och delar av omkringliggande länder däribland Syrien till ett muslimskt kalifat med shariastyre.

Turkiet bombar kurder istället för Islamiska staten

Angreppen på kurderna har fått kurder att gruppera sig i stridande förband och de har fått stöd av USAs flyg för att slå ut ISIS kontrollerade områden. Samtidigt är Turkiet för USA en viktigare allierad än kurderna och eftersom Turkiet sett kurderna som en farligare motståndare än ISIS har man hamnat i ett flerfronterskrig. Att USA i detta ger stöd till ett turkiskt angrepp mot kurdiska byar är ytterst allvarligt. Hur många svek tål de olika folken i regionen?

Man bör nu ta ett beslut om vilken som är den egentliga fienden. Alldeles oavsett synen på Bashar al-Assad så är Syrien en suverän stat med någon slags demokrati. Att USA med flera mer eller mindre intervenerat i Syriens inre angelägenheter är egentligen ett lika stort övergrepp som mot Irak och Libyen. Hur kommer det sig att man inte lärt något av dessa fadäser. I båda dessa stater avsatte man diktatorer men gick ur askan i elden. Situationen i Irak och i Libyen är mer kaotisk än någonsin. Och motivet att motverka statsterrorism har istället eskalerat terrorismen. Att Turkiet har synpunkter på Syriens kränkningar av sina medborgare blir ett makabert hyckleri givet Turkiets behandling av armenier och kurder.

Idag bör inblandade prodemokratiska allianser fundera över om det inte är dags för en kovändning. Och där ta en helhetssyn på regionen. Även om det leder till en del mer eller mindre oheliga allianser.

Turkiet och USA kan då liera sig med Bashar al-Assad, förbereda för en suverän kurdisk stat och rikta all kraft mot ISIS. För att stabilisera regionen så kan man också tänka sig att få Irak med på en idé om att dela makten så att de olika muslimska grupperna får ett mått av självstyre inte helt olikt det som hände i Balkan. Parallellt med det kan en positiv utveckling gynnas av att Palestina garanteras en fri stat och Israel får garantier om skydd så att de kan släppa ockuperade områden tillbaka till Palestina.

Det är uppenbart att hela regionen är en kokande kittel där man bara ser fiender runt omkring sig.  Det är djupt tragiskt och i grunden  kontraproduktivt. Att i detta tillåta ISIS ett muslimskt kalifat är ett hot mot alla kvinnor och barn som skulle tvingas växa upp där. I helhetsgreppet ingår demokrati och mänskliga rättigheter. Dessa krafter finns i regionen. Se på Zahra Rahnavard, iransk statsvetare och hustru till den iranske presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi. LÄNK SVD

Hon mobiliserade protester med hjälp av massmöten, twitter, Facebook och sms. Kampanjaffischerna bröt tabun och visade något dittills otänkbart: hur paret Rahnavard-Mousavi höll varandra i hand – något som är förbjudet på offentlig plats för motsatta könet i Iran, även om de är gifta med varandra.

Rahnavard var inte sen att tala om vilka reformer som var målet för makens valkampanj: demokratisering, en starkare roll för kvinnor i regeringen och en nedmontering av Irans köndiskriminerande lagar.

Den svåra frågan (många skulle säga omöjliga) är hur man ska avväpna regionen och få dem att lösa problemen i dialog. Hur ser miraklet ut som leder till försoning och samverkan? Inte går det via att USA spelar under täcket med ett Turkiet som inte förstått vad som är huvudfaran.

Börje Peratt

sPUTINik the new Russian state mafia channel

Sputinik state mob hub

Sputinik state mob hub

November 13, 2014 the new Russian state channel mafia launched SPUTNIK worldwide in Moscow. This Putin’s propaganda ministierium is controlled by Dmitry Kiselev, who told an audience in Moscow that Sputnik [sPUTINik] would operate by ”multimedia hub” with between 30 to 100 employees. To understand the purpose and guess how the freedom of movement for these employees turns out, we will first present the general.

Dmitry Kiselyov (Russian: Дмитрий Константинович Киселёв, born April 26, 1954 in Moscow) is a Russian propagandist in Putin’s knee that purports to be a journalist.

”In December 2013 he was appointed by Russian President Vladimir Putin head of the new official Russian government owned international news agency Rossiya Segodnya, a 2,300 person organization made up largely of the former RIA Novosti news agency and the shortwave radio station Voice of Russia. He also serves as deputy director of Russian state TV holding company VGTRK” (english Wiki).

His statement in 2014 Crimean crisis testifies to the extreme right falcon, democracy hostile, and disrespectful towards dissenting. He is notorious in the West for his homophobic attack on homosexuals. Statement on the US during the Crimean crisis in 2014 will probably takes the biscuit. (link)

Russia is ”the only country in the world capable of turning the U.S.A. into radioactive dust” (Dmitry Kiselyov)

”I am a liberal, because I put up with them”
He considers himself a liberal when he ”tolerates” his opponents. The last comment, however, is a matter of patience that has a short distance. Now he has launched a propaganda machine that should be anticipated by everyone outside Russia. But what we see is something nasty.

Putin’s growing terror similar to Nazi Germany’s construction. When Hitler confiscated property of the Jews Putin today confiscate many successful business men companies.

Putin, Russia’s ”Godfather”
Using a Putin-controlled secret police and military forces, judges and prosecutors, he can take the title of ”Godfather” of Russia.

With the knowledge that this kind of man gets hungrier the more power he gets, the danger is imminent to Putin dictatorship is spreading not only in Ukraine.

Putin’s empire is tragic for Russia and for the world.

Journalists world over should unite against this threat to freedom of expression, democracy and allowing us to choose our own life.

Borje Peratt

sPUTINik den nya ryska statsmaffiakanalen

Sputinik statsmaffiahub

Sputinik statsmaffiahub


13 november 2014 lanserade den nya ryska statsmaffiakanalen SPUTNIK worldwide i Moskva. Detta Putins propagandaministierium styrs av Dmitry Kiselev som berättade för en publik i Moskva att Sputnik [SPUTINik] skulle fungera med ”multimedia hubbar” med mellan 30 till 100 anställda. För att förstå syftet och ana oss till rörelsefriheten för dessa anställda ska vi först presentera generalen.

Dimitrij Kiseljov (ryska: Дмитрий Константинович Киселёв, född April 26, 1954 i Moskva) är en rysk propagandist i Putins knä som utger sig för att vara journalist. I december 2013 utsågs han av Rysslands president Vladimir Putin till chef för den nya officiella ryska regeringsägda internationella nyhetsbyrån Rossija Segodnja, en 2.300 personer organisation som består till stor del av den tidigare RIA Novosti nyhetsbyrån och kortvågs radiostationen Rysslands röst. Han är även biträdande chef för den ryska statliga televisionen VGTRK.

Hans uttalande under 2014 Krim krisen vittnar om en ytterstahögerfalk, demokratifientlig, och respektlös mot avvikande. Han är ökänd i väst för sin homofobiska attack på homosexuella. Priset tar nog uttalandet om USA under Krimkrisen 2014.

Ryssland är det enda landet i världen som kan förvandla USA till radioaktivt damm. (Dimitrij Kiseljov)

Han anser sig vara liberal då han ”står ut” med sina motståndare. Den sista kommentaren är dock en fråga om tålamod som har en kort sträcka. Nu är han bas över en propagandaapparat som bör kunna genomskådas av alla utanför Ryssland. Men det vi ser är något otäckt.

PUTINS växande skräckvälde liknar NaziTysklands uppbyggnad. Då konfiskerades Judarnas egendom idag konfiskeras många framgångsrika affärsmäns företag.

Putin Rysslands ”Gudfader”
Med hjälp av en Putinkontrollerad hemlig polis och militärmakt, domare och åklagare kan han ta sig titeln ”Gudfader” över Ryssland.

Med kunskap om att denna slags människa blir hungrigare ju mer makt han får är faran överhängande för att Putintentaklarna sprider sig inte bara in i Ukraina.

Putins välde är tragiskt för Ryssland och för världen.

Journalister i världen över förena er mot detta hot mot yttrandefrihet, demokrati och att få välja sitt eget liv.

Börje Peratt

Kampen för frihet och demokrati -sharia?

Med krisen i Egypten följer några centrala frågor. Militärens övertagande var, som jag skrivit tidigare, ur askan i elden. Det har orsakat ett upptrappat våld och många människor har dödats. Egypten stå på randen till ett inbördeskrig.

Men givet alternativet en militant muslimsk stad styrd av sharialagar är händelseutvecklingen inte förvånande. Det muslimska brödraskapet utgör ett exempel på medeltidens manschauvinism som avser att permanenta rätten att förtrycka kvinnor och barn. Stora delar av folket vill inte ha det så.

Att sekulära delar av samhället skräms så till den milda grad att militären tar över, som i Egypten, är därför näst intill förväntat. Motsvarande historik ser vi i Turkiet.

Vi ser hur jasminrevolutionen (i avsikt att befria folket från religiöst och politiskt förtryck) istället har kapats av militanta islamister i Tunisien och i Libyen. Denna militanta islamism avser även att ta över Syrien när kriget är över. Så dessa befolkningar har i sann mening gått från pest till kolera.
I bakgrunden ligger länder som Iran och bidrar med vapen och jihaddister till stöd för kommande islamska shariadiktaturer understödda eller snarare pådrivna av det muslimska brödraskapet. Ett bakslag för demokratin (SvD).

Libyen blev av med en diktator och har nu ett kaos där shariaförespråkare avancerar under brödraskapets pådrivande.

Irak blev av med en diktator och där pågår fortfarande ett inbördeskrig mellan olika muslimska etniciteter. Och bilbomber är vardag.

Nu ska Syriens diktator kastas ut men vad kommer istället?

De militanta islamisterna tycks ha ett internt krig men det är snarare så att det muslimska brödraskapets agenda samlar likatänkande i hela den islamska nationen och krigar inte bara mot väst utan mot de sekulära muslimer som önskar en civiliserad demokrati och inte en brödraskapets diktatur.

Börje Peratt

Mänskliga rättigheter är inte gratis
SvD Dödandet i Egypten fortsätter i dag
Expressen Över 100 dödades i protester i Egypten
SVT på plats: Fortsatt våldsamt i Egypten
SR Revolten i Egypten