Turkiets flerfronterskrig gynnar inte kampen mot ISIS.

Protester mot  folkmord på Turkiets minoritetsbefolkning

Protester mot folkmord på Turkiets minoritetsbefolkning

Konflikten i Mellanöstern som nu kommer allt närmare Turkiet krockar också med Turkiets egna blodiga bakgrund. Turkiet har tidigare begått folkmord mot sin inhemska minoritetsbefolkning, främst armenier något som man vägrar tillstå. (Se bilder här). Denna konflikt för hundra år sedan orsakar fortfarande splittring mellan folkslagen och försvårar en försoning eftersom alla pekar finger på varandra. Turkiets förnekande inställning är en av flera anledningar till att de förhindras anslutning till EU. Turkiets anslutning till Nato är strategiskt viktig och enda skälet att tolerera förtrycket av kurderna.

Turkiet befinner sig nu i ett flerfronterskrig (Turkiet ska fortsätta attackera både IS och PKK)

Man betraktar kurderna som den främsta fienden och man har legat i strid med dem sedan Turkiet lurade dem på att få återupprätta sitt eget land Kurdistan. Det är kurdernas syn på situationen, ett turkiskt svek som gjort kurderna till en andra klassens medborgare i Turkiet där de istället fortsättningsvis utsatts för svåra förföljelser. Turkarnas historiska grymheter mot sina inhemska minoriteter är inte på något sätt mindre än de som ISIS begår mot sina fiender.

Nu är situationen den att alla står inför ISIS som är en farligare motståndare även om Turkiet hitintills haft svårt för att inse det.

Kurderna i norra Syrien och Irak fick under ISIS framryckning ingen hjälp av Turkiet och bad våren 2015 FN om hjälp för att kunna försvara sig.  ISIS hade då kidnappat uppemot 3000 kurdiska Yazidiska flickor och sålt dem som sexslavar för 18 dollar.  Kurdish Yezidi politician urges UN for help against ISIS. Redan 2014 varnades för folkmord på denna grupp Yazidierna – det utvalda och bortglömda folket.

Kurdistan är en etablerad geografisk region

Det råder inget tvivel om att kurderna har som ursprungsbefolkning, en mångtusenårig kulturell och historisk rätt till sitt land. Något som omkringliggande länders folk motsatt sig särskilt Turkiet i det som kallas kurdkonflikten. Men den irakiska regeringen tillerkände ett självstyrande område inom Irak redan 1970 (LÄNK). I Turkiet står kurderna således än så länge ensamma trots sin moraliska rätt. Turkiets krig mot denna kurdiska befolkning är orättfärdig. Ett skäl att övriga världen accepterar denna imperialism är att Turkiet har ett strategiskt värde för Nato. Och PKK (Kurdisk vänsterguerilla i Turkiet) har då väst svikit kurderna tagit emot stöd från Ryssland. Detta kan jämföras med Grekernas hot om att ta hjälp från Ryssland om man inte fick sina nödlån och USAs påtryckning på EU.

Turkiet har mer eller mindre förklarat krig mot Syrien då ”parlamentet (okt 2012) fattat beslut om att den turkiska militären kan gå in i grannlandet om det är nödvändigt”. (LÄNK SR)

Det som är oroväckande och uppseendeväckande är att den syrisk-kurdiska gerillan YPG, som i praktiken är ett försvar för Turkiet mot ISIS, attackeras av Turkiet.

Tillsammans med främst USA har Turkiet officiellt riktat sin aggressivitet mot Syriens lagligt tillsatta regering med målet att avsätta den sekulära presidenten Bashar al-Assad. Här finns också problemet med ”the Russian connection”. Ryssland är således Syriens möjligen enda allierade. Samtidigt har PPK ryskt stöd som är en systerorganisation till YPG. Det är mot denna komplexa bakgrund vi måste se fientligheten med dess oförsonlighet.

Syriska inbördeskriget inleddes under den arabiska våren med missnöjesyttringarna i januari 2011, som i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde”. Upproret möttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper både västdemokratiska och religiösa islamister. Här uppdagades fröet till Islamiska Staten, ISIS och inledningsvis fick denna rörelse stöd tom av USA och Turkiet. Man insåg inte vad det var för motiv bakom ISIS utan betraktade alla som var mot Bashar al-Assad som allierade.

Efterhand blev det tydligt att inom den syriska revolten fanns det stridande med olika intressen och mål. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen – demokratisering av Syrien – spelar idag en mindre roll, religiösa och etniska orsaker driver ett maktspel. Inom den syriska revolten har det utkristalliserat olika intressen där skilda rebellgrupper strider mot varandra. Det påminner om de klanstrider som brutit ut i Libyen och som kastat landet tillbaka till medeltiden.

När nu ISIS avancerar har Turkiet fått ett tredje hot som avser att förvandla Irak och delar av omkringliggande länder däribland Syrien till ett muslimskt kalifat med shariastyre.

Turkiet bombar kurder istället för Islamiska staten

Angreppen på kurderna har fått kurder att gruppera sig i stridande förband och de har fått stöd av USAs flyg för att slå ut ISIS kontrollerade områden. Samtidigt är Turkiet för USA en viktigare allierad än kurderna och eftersom Turkiet sett kurderna som en farligare motståndare än ISIS har man hamnat i ett flerfronterskrig. Att USA i detta ger stöd till ett turkiskt angrepp mot kurdiska byar är ytterst allvarligt. Hur många svek tål de olika folken i regionen?

Man bör nu ta ett beslut om vilken som är den egentliga fienden. Alldeles oavsett synen på Bashar al-Assad så är Syrien en suverän stat med någon slags demokrati. Att USA med flera mer eller mindre intervenerat i Syriens inre angelägenheter är egentligen ett lika stort övergrepp som mot Irak och Libyen. Hur kommer det sig att man inte lärt något av dessa fadäser. I båda dessa stater avsatte man diktatorer men gick ur askan i elden. Situationen i Irak och i Libyen är mer kaotisk än någonsin. Och motivet att motverka statsterrorism har istället eskalerat terrorismen. Att Turkiet har synpunkter på Syriens kränkningar av sina medborgare blir ett makabert hyckleri givet Turkiets behandling av armenier och kurder.

Idag bör inblandade prodemokratiska allianser fundera över om det inte är dags för en kovändning. Och där ta en helhetssyn på regionen. Även om det leder till en del mer eller mindre oheliga allianser.

Turkiet och USA kan då liera sig med Bashar al-Assad, förbereda för en suverän kurdisk stat och rikta all kraft mot ISIS. För att stabilisera regionen så kan man också tänka sig att få Irak med på en idé om att dela makten så att de olika muslimska grupperna får ett mått av självstyre inte helt olikt det som hände i Balkan. Parallellt med det kan en positiv utveckling gynnas av att Palestina garanteras en fri stat och Israel får garantier om skydd så att de kan släppa ockuperade områden tillbaka till Palestina.

Det är uppenbart att hela regionen är en kokande kittel där man bara ser fiender runt omkring sig.  Det är djupt tragiskt och i grunden  kontraproduktivt. Att i detta tillåta ISIS ett muslimskt kalifat är ett hot mot alla kvinnor och barn som skulle tvingas växa upp där. I helhetsgreppet ingår demokrati och mänskliga rättigheter. Dessa krafter finns i regionen. Se på Zahra Rahnavard, iransk statsvetare och hustru till den iranske presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi. LÄNK SVD

Hon mobiliserade protester med hjälp av massmöten, twitter, Facebook och sms. Kampanjaffischerna bröt tabun och visade något dittills otänkbart: hur paret Rahnavard-Mousavi höll varandra i hand – något som är förbjudet på offentlig plats för motsatta könet i Iran, även om de är gifta med varandra.

Rahnavard var inte sen att tala om vilka reformer som var målet för makens valkampanj: demokratisering, en starkare roll för kvinnor i regeringen och en nedmontering av Irans köndiskriminerande lagar.

Den svåra frågan (många skulle säga omöjliga) är hur man ska avväpna regionen och få dem att lösa problemen i dialog. Hur ser miraklet ut som leder till försoning och samverkan? Inte går det via att USA spelar under täcket med ett Turkiet som inte förstått vad som är huvudfaran.

Börje Peratt

Annonser

En kommentar

  1. borjeperatt

    Idag publicerar SR en artikel:
    Riskabelt av Turkiet att starta krig mot två fiender (SR)

    – Turkiet genomför nu en mycket riskabel strategi genom att starta krig mot två olika fiender på samma gång,

    säger Dlawer Al-Ala´deen, före detta minister i den kurdiska regionala regeringen i norra Irak, som också driver tankesmedjan MERI, Middle East Research Institute.
    Som många andra här är Dlawer Al-Ala´deen brydd och fundersam över varför Turkiet börjar med att attackera PKK, som för honom är en del av samma rörelse som slåss mot IS i Syrien och som där heter PYD eller YPG.

    – Det är inte så man slåss mot IS, och man vinner inga avgörande krig på det sättet i den här regionen säger Dlawer Al-Ala´deen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s